Usch, idag var det nära på att gå illa!! Det var längesen jag råkade ut för nån olycka nu så det var väl dags igen då..MEN det kunde blivit värre, mycket värre. Jag var som vanligt nere vid hagen och plockade ut Bellis för att ge honom mineraler o lite kraftfoder ur hinken. Som tur var så hade jag med mej min "fotograf", om paniken hade uppstått. Rätt som det var när jag stod där med hinken och klappa Bellis så rasade vägen under mina fötter. Nedanför stupet rinner en bäck  och jag fick inte fäste med fötterna utan hängde precis som i en isvak och försökte ta mej upp men gruset bara rasade och ovanför mej ser jag bara Bellis hovar och är livrädd för att han ska ta ett steg ut åt vänster för då hade han med rasat ner..hua i morron kanske jag skrattar åt eländet men just nu känner jag mej mörbultad och faktiskt lite chockad..(jag snyftade på hemvägen oxå)

Ja där ungefär hände det. Jag skulle gå runt hans vänstra sida och trampade för långt ut mot kanten och raset var oundvikligt. Tappra Bellis rörde sej inte ur fläcken. Tack Gud för det. Amen.