Tänk att vi kan ha tur ibland..Elina åkte med Belmondo till Kalmarkliniken igår och jag åkte illamående till jobbet...med tron att aldrig få se Bellis igen!! Men de fick gå in i Smedjan först och veterinären sa: "Nu håller vi tummarna att det är en hovböld"..Och det var det..Det pissade ut var och blod och så fanns det lite vätska i knät..och för o vara på säkra sidan så tog dom en röntgenbild men där fanns ingen fraktur. Bellis blev genast bättre och skötte sej exemplariskt..ville ha gos med personalen, undersöka alla slangar o smaka lite på datorn..men han stod helt stilla på röntgenplattan utan lugnande..Oh vilken grabb vi har, och nu står han i stallet igen med en inplastad hov och i morgon kommer hovslagarn igen och sätter på skor, för första gången på framfötterna..Lyckligt slut.  

Vet ni en sak; talesättet att man blir "stärkt av motgångar" det stämmer...för efter varje skitsak man är med om så uppskattar man andra saker desto mer och tycker inte att dom är så jobbiga..