Välkommen tillbaks sol..vi slapp att frysa däruppe i paddocken i morse, Idris och jag medans mamman skulle ta några skutt med Buster..

Nästa vecka är väl den riktiga hoppträningen..

I augusti ska den här gossen skolas in på Skorpan..och mamman börja jobba..Det är då verkligheten börjar..

Att ha ett litet barn och 2 hästar går väl an under mammaledighet och en tillgänglig mormor (jag) och om man bor grannar och hästarna dessutom bor på gården..

Tanken var kanske inte att behålla Coco Chanel från början, vi annonserade efter ett projekt, vilket visade sej vara mer än ett inridningsjobb..hon var ju knappt hanterad!

Och allt eftersom månaderna gått och hon blivit så trevlig, en stor personlighet i en liten kropp, och att hon och Buster numera är så bra kompisar, så ska vi försöka trixa ihop det så hon får bli kvar..

Det är alltså pga tidsbrist som kanske Buster skulle behöva en medryttare..iallafall en dag i veckan..Men hur ska man kunna hitta en pålitlig människa..  

Vi försökte ha en medryttare på Ida för några år sen..Hon gjorde bort sej redan första veckan..Lovade att komma och rida på morronen, 8 senast 9..Halv 12 dök hon upp..Bakis dessutom.  

Buster är den vita, en nybliven 9-åring, en stor connemara runt 1.60..Och världens snällaste kille..