Att försöka sitta upp själv på en stor häst när man ska rida barbacka är inte så lätt..speciellt inte om ryttaren bara är 1.60 själv..jag fick ta Elina i benet och så räknade vi 1, 2, 3...men ändå blev hon hängande över ryggen och då började vi gapskratta..som det kan bli..men till slut hävde hon sej upp.

Den här bloggen är väl egentligen min "husdjursblogg", typ som ett fotoalbum för mina hästar och katter..och inte var syftet från början, att jag skulle få några läsare heller..skriver ju inte så mycket om privata saker, fast ibland har tanken slagit mej att det hade jag nog varit bra på..hehe. Jag har ju så mycket tankar,funderingar och åsikter och gillar att diskutera och framförallt analysera MEN är skitdålig på att ta emot kritik..för det är folk jävligt bra på: nämligen att kritisera..(ja typ Pocahontas, som jag inte fick nämna i min" skitblogg"  när hon inte var vår längre..det skulle jag akta mej för) Ja, hästuppfödare har jag inte mycket till övers för längre..

Nu blir det lite privat iallafall för jag ska visa ett par bilder på mitt nya kök..en önskan från Eva..varsego'.

Fick åka till Ikea i helgen och köpa nya grytor och stekpannor då de gamla inte fungerade på såna här moderna saker..induktionshäll som det heter.

Och denna helgen ska det målas samt läggas in ett vitlaserat ekgolv..det blir precis så det hinner bli färdigt innan lilla Stellas ankomst..hade inte varit bra för den lilla att starta livet i ett nytt hem i denna röran..  

Stella

Och så ett par bilder på Bob On ..

Regn, blåst, täcke på hästarna och lunchhö i hagen, ja det är hösten som kommit. Själv blir jag nästan deprimerad när man plötsligt inser att det dröjer väldigt länge tills det blir varmt igen..sitter här ikväll, förkyld och genomfrusen efter en lång arbetsdag men satte mej ändå på läktaren för att kolla när Elina tränade för Angelica..inga bilder blev det heller, det var för mörkt..men ett par bilder på ett par glada gossar i förmiddags, som inte deppade ihop för ruskvädret..

Belmondo..träningen gick förresten kanon..

..och här kommer en kollega till mej..

Inspirationen försvann, samtidigt med Ida..och idag skulle hon haft namnsdag om hon fanns här..gick en sväng upp till paddocken där Elina red Bellis barbacka, knäppte en bild och gick ner igen..På måndag kommer iallafall Angelica hit o håller lite dressyrträning..då Bellis ska vara med. Han missade ju förra träningen p g a tappade skor och trasiga hovar..

"Storleken har ingen betydelse"...eller hur var det..?

Grabbarna, Bellis och Bob, blir inte bortglömda fastän här är tomt och sorgligt..det gör också att vi måste gå ut till stallet för att sköta om gossarna, och se den där tomma boxen där Ida brukade stå och brumma en välkommen varje morgon, vilket man annars kanske hade undvikit för att göra allt lite lättare för sej..Men jag tror på nåt vis att det kan vara bra att köra på i sina vanliga rutiner och inse sanningen: Hon kommer aldrig tillbaks och kommer aldrig att stå i den där boxen mera...Igår efter att lastbilen varit och hämtat henne, tvingade jag mej själv att gå upp till gaveln på ridhuset, se på platsen där hon fick somna in vid grushögen..mjukt och skönt att lägga sej ner och somna i, tänkte jag...Där låg även små blombuketter som någon snäll människa lagt dit..så fint och så sorgligt..

Livet är som en saga, eller rättare sagt som en oläst bok, där man vänder ett blad för varje dag. Vi vet inte vad som kommer att hända på nästa sida/dag..och alla sagor har sitt slut..Vi kan bara fantisera om hur slutet kommer att gestalta sej, men vi kan aldrig veta.

Nu är sagan om Ida slut och det blev ju inte riktigt så som man hade tänkt sej..hon fick tyvärr lida av magsmärtor i 10 timmar och få besök av jourveterinären 3 gånger under lördagen, när vi till sist förstod att inget fanns att göra.

Hon fick somna in lugnt här på Västeråkra tillsammans med trygga vänner som följde med till slutet...

Ida i vintras, så som vi vill minnas henne.  

                                                 Älskade Prinsessan Ida

Att denna dagen skulle få ett sånt här tråkigt slut hade man aldrig kunnat tro när man såg dej i morse..Men ibland vänder det väldigt fort..vi var nära att mista dej för 5 år sen men som genom ett under klarade du den prövningen med en boxvila på ett halvår..Så typiskt dej: tålamod och förstånd..Men ibland blir prövningarna för stora och idag såg vi dej för sista gången..Livet är också en prövning ska gudarna veta...och kanske det går vidare säjs det, men en liten fuxdam fattas oss. Vila i frid älskade Ida. Älskar dej för evigt.

Nu är det rörigt här hemma i Atelje'n vill jag lova..köket har rivits ut och nytt håller på att sättas in..därför har jag hållit mej undan ikväll o låtit grabbarna jobba ifred, gick en runda upp till paddocken o kollade när Elina red ett dressyrpass på Belmondo istället..Imorron rider dom ut tillsammans med Idas presumtiva medryttare..hon var här i förrgår o red en liten runda och verkade gilla Ida och vill prova mer..  

Bilder på Bellis ikväll: