Vad konstigt det kan bli..märkligt, egendomligt..eller hade jag på känn att snart kommer nåt att hända någon av de små, Sessen, Stella eller Hugo..

Skrev i förra inlägget om hur sociala och nyfikna och naiva de är..tror att alla älskar dom lika mycket som deras matte gör..

Igår när jag kom hem från jobbet låg Hugo inne och mådde dåligt..i lite chock, svalde och slickade sej runt munnen hela tiden..Han hade varit ute med Husse, kopplad såklart, då en stor hund slet sej och drog med sej kättingen från marken, och anföll Hugo...

Hugo blev biten i baken och i nacken, och som tur var så var Husse den ende som orkade fånga den stora och samtidigt mota den med armen..allt för att skydda Hugo..som idag inte skulle levt om inte Husse varit i närheten..

Nattens åska gjorde inte Hugo bättre till mods precis..han är väldigt dämpad och "mammig"..därför fick han följa med oss och hämta vårt nya hästsläp..Såg det på Blocket förra veckan och det var precis vad jag letat efter..boogie, välvårdat, fönster och en vikt på endast 1300..Jag vill att vi ska köra lagligt...många släp har en vikt på närmre 1500 nuförtiden..så det fick bli ett utan sadelkammare då..

När vi ringde på det, så visade det sej att det var en av våra förra grannar på Verkö som ägde det..så liten världen är ibland..och idag längtade jag mer än vanligt tillbaks till vår gamla ö..underbar utsikt över Hästö och Hugo verkade oxå trivas..

..och nu står det hemma på Västeråkra.

i går kväll innan ovädret kom..