Att vara en svensk tonåring och fylla 18 är väl nåt alldeles speciellt..att bli myndig..kunna ta körkort, börja jobba, flytta hemifrån..att få känna sej vuxen..och fri!

Idag har jag träffat mitt fadderbarn, vi tog Hugo med oss och åkte till havet och promenerade längs strandkanten. Och pratade. Han fyller 18 i januari, men för honom betyder det knappast längtan och frihet. Han är ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan och då är det snarare utvisning som väntar..

Ibland skäms jag för att vara svensk..

Dom här två har hunnit bli väldigt bra vänner..M älskar djur och igår var han och red på Lyckeby. Han vill börja på ridskola men inser i nästa ögonblick att det kanske inte är till nån större mening..